Kapitel 22 Lång väg hem – anno 2019

Pablo, Steves svärfar, är ute och går i Sikfors. Han har precis köpt hus där. Gudarna vet hur det gick till. Han är en gammal konstnär född i Jokkmokk. Han har seglat runt halva världen på jakt efter något som lyfter från tristessen. Bl.a har han byggt hus i Provence och på Gotland. Men nu har han några tunga år bakom sig. Hans hustru, Steves svärmor Inez, gick bort för ett antal år sedan. Sen dess har det mesta gått på sparlåga. Ingenting har varit roligt. Han har bott i en av Örebros finaste lägenheter mitt i stan. ”Men man ser ju inga träd” säger Pablo. Därför började Pablo leta efter ett hus igen vid 80 års ålder. Han tyckte dock att det var lite dyrt i Örebro så han började leta utanför Örebro närmre naturen. Steve slängde ur sig. ”Du kanske skulle flytta till Sikfors?”. Två veckor senare hade Pablo köpt ett hus för den astronomiska summan 295.000 kr. Pablo sa ”det här blir perfekt!”. Steve tänkte, ja fanimej. Det blir perfekt!

Från att ha utforskat världen har nu Pablo alltså bestämt sig för att utforska Sikfors. Därför går han nu runt med rollatorn och tittar på omgivningen med en nyfikenhet som Steve inte har sett dom senaste fem åren. Steve, växte ju upp i Sikforstrakten och kan omgivningen väldigt bra. Han själv skulle aldrig kunna flytta tillbaka. Tror jag, tänker Steve. Vem vet? Med åren kanske även jag drar tillbaka till brottsplatsen. Pablos ögon brinner. Lågan är tillbaka. Han skrattar och är förbannad precis som i gamla dagar.

Pablos hus ligger ca 250 meter ifrån Steves barndomshem. Mor och far, Kneten och Ingrid, bor kvar fortfarande på Gruvvägen 9. Jävlar vad dumheter man har hittat på i det där huset tänker Steve. Kneten var en mycket flitig vintillverkare under Steves ungdomsår. Jisses vad hemgjort vin man har bälgat i sig under dom åren. ”Vin de la maison” stod det på flaskorna som sedermera övergick till att bli dunkar. Man ställde helt enkelt fram dunkar istället för flaskor. Sen blandade man det sura vinet med fruktsoda. Det blev busbra! Kneten har med åren lugnat ner sig. Det har inte Steve gjort. Han dricker visserligen inte hemgjort vin längre. Men nog dricker han. Och han dricker fort.

Steve funderar lite över Pablo. Det är en lång väg hem. Jag ser på dig att du är på väg tillbaka igen. Ibland kan bort vara enda vägen hem. Det här är ju mitt hem som nu har blivit ditt hem. Hur coolt är inte det? Han har ju rätt gubben! Varför inte köpa ett billigt hus i Sikfors och rusta upp det? Det kommer att bli det finaste huset i bygden. Pablo är så entusiastisk att han kan knappt sova. Han planerar och fixar. Det skall köpas in byggmaterial och verktyg. Han har planer på att bygga en ateljé. Han skall börja skulptera igen till våren. Han som inte gjort en skulptur de senaste tio åren. Nu är lusten tillbaka. Tänk att vägen hem kan ligga så långt bort och ändå så nära? Det är långt från Sikfors till Jokkmokk.

Tänk att en dörr till ett hus kan vara vägen ut. Pablo tittar på väggklockan. Det var så länge sen han växte upp i Jokkmokk. Sikfors är ganska likt Jokkmokk tänker han. Han ser hur visarna på klockan börjar snurra tillbaka. Han ser träden. Han ser sitt hus. Han ser sin stora fina tomt. Just här och nu saknas mig ingenting tänker Pablo.

Pablo, det här är din stund på jorden som börjar här. Bygg ditt hus nu, bygg det just där.

Det är så långt, så långt mellan Jokkmokk och Sikfors. Det är en lång, lång väg hem.

Ibland är bort enda vägen hem.