Kapitel 8 – 1000 Starka vindar anno 1984

1000 starka vindar – Demoversion

Steve, Per och Harry jr hade snurrat runt torget alldeles för många gånger. Vad är det vi tror att vi skall hitta runt den här korvkiosken tänkte Steve? Ett basketlag med långa snygga tjejer från stan?

Harry jr gick på i vanlig ordning. Han skulle dra till staterna så snart han bara fick ihop pengar. Han skulle dit för att ”sätta på Kim Basinger”. Visst, en fånig dröm, men om han hade kommit till staterna, och om han hade han fått tag i Kim, så är jag säker på att han hade satt på henne tänkte Steve. Sån är han Harry jr. Han kommer liksom ingenstans. Men, där han är gör han rent hus. Steve själv talade aldrig om att dra från byn. Han trivdes rätt bra även om han ville se mer av världen. Alla andra sa dock att Steve inte riktigt fick plats och att han skulle komma att dra.

På skiften gick Steve och kompisen Per “runt och skar stål”.

-Hörde du att sista smältan rann ut idag, sa Steve? Storbandet var där och lirade och alla firade med pompa och ståt. Vad fanns det att fira? Kineser sprang runt och balanserade på brädor högt upp i skyn för att plocka ner stålverket bit för bit. Fan det rinner ju nästan rött stål i våra vener sa Per. Och nu skall allt bort.

Det var väl inte för det här som ”vi andades in all gift”, sa Per. Harry jr ryckte på axlarna. Jag tänker ändå inte jobba på bruket hela livet. Packa ihop skiten och skicka det till Kina! Steve å sin tur var förbryllad när han såg alla människor springa runt och äta bullar och dricka kaffe samtidigt som storbandet lirade ”King of the road”. Känns som om någon lurar oss att tro att något som i grunden är negativt och fel på något sätt skall vara positivt.

-Jag såg Harry sr vifta framför storbandet men han såg inte glad ut. Han var full som vanligt. Men, han var inte glad och full. Han var bara full. Jag tror att han fattade att det här var fel, sa Steve. Steve tänkte att det här börjar kännas ungefär som när Molly förklarade att hon älskade Steve mer än allt annat för att 15 minuter senare smyga iväg med Harry jr in på toaletten. När de kom hem senare på natten förklarade Molly att hon var lite trött. Steve hade sett fram emot en lång kärleksnatt. En sådan där som man bara kan ha när man är 19 år och påsen är full med humlor. I efterhand förstod Steve varför hon var trött.

Hur som helst, Harry jr är ett djur. Han är schysst och snäll. Men, när han närmar sig kvinnfolk så går han bara inte att stoppa. Steve visste att han måste hitta någon flicka som Harry jr inte var intresserad av. I och med att det var en liten by så fanns inte så värst många alternativ kvar. Kanske skulle just det bli triggern till att han slutligen gav sig av. Just nu kände han sig mest lurad av stålverkets nedläggning. Av all sång och dans de lurat på folk. Fan, tänk alla gånger vi cyklat ner i våra Helly Hansen-tröjor och ”frusit händerna av oss”. För att sen gå in i den där jävla röken i en brandgul overall och ”andas in all gift och ut allt hopp”.

-Och du bara tänker på att ligga Harry, sa Steve. Vad är det för fel på dig? Harry bara garvade och plockade fram en tennisboll och började trixa med den. Steve kunde på sin höjd max trixa till fem med en fotboll. Harry kunde dricka tio burkar öl och trixa med en tennisboll tills solen gick ner samtidigt som han fick byns alla flickor upp i brygga. Välhängde Harry, tänkte Steve.

Ljuset i mörkret var den årliga musikfestivalen. Steve hade hört ett band från Örebro som hette Big Tramps. Jävlar vad det svängde! Låten de släppt låg på Sommartoppen och de sjöng ”du kan ge kärlek bara den kärlek jag saknar”. Fantastiskt! tyckte Steve. Trummisen Pete, var tight som satan. Gitarristen, keyboardisten och sångaren var också otroligt bra. Kan dom så kan vi tänkte Steve. Örebro är stort, men inte så stort. Steves egna band bestod av Harry jr på bas, Per på trummor och han själv på gitarr och sång. Han tänkte på alla gånger som de stod ”bakom ridån” och väntade på att salongen fylldes. Lite symptomatiskt kanske. Det kändes nästan som om de levde i ett litet mini-DDR bakom en järnridå. Men varje kväll de lirade var de kungar. Salongen var fullsatt. Mest med släktingar och vänner. Vem skulle annars komma? Men jävlar vad vi gick lös tänkte Steve.

Harry jr tjatade om att de var på väg mot USA och att chansen skulle komma när som när som helst.

”Vi är födda att fly!” skrek Harry.

Men, så blev det ju inte.

”Varje morgon vaknade vi upp i samma by”.

Men, en dag.

Kanske jag drar…

En dag kanske jag står på en scen i den stora staden.

Jag lovar.

Jag ska dit.

En dag står jag på en scen i Örebro….

Tänkte Steve.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *