Steve tänkte på Roger och Channa. Två personer han träffat för 20 år sedan i St Martin de Castillon. Roger var ganska försiktig och återhållsam medan Channa var vild och på något sätt ville leva livet fullt ut. Steve hade nästan glömt bort dem när han sprang på Roger på Leclerc nere i Apt. Steve frågade vad han gjort de senaste 20 åren och hur det var med Channa. Roger berättade att Channa gått bort för just 20 år sedan. Att hon gick igenom isen och drunknade.
En märklig känsla att man inte setts på 20 år och att Channa som var så levande var borta redan några månader efter att de senast sågs för 20 år sedan.
-Men var inte Channa gravid sist vi sågs?
-Jo vi fick en dotter, Eva. Hon var nyfödd när Channa gick genom isen. Allt är så länge sen nu men tankarna finns ju där förstås. Jag har inte varit härnere sen vi sågs för 20 år sen. Där är hon ju förresten, Eva.
-Hej det är jag som är Eva!
-Hej, sa Steve. En väldigt underlig känsla kröp sig på. Det var nästan som att se Channa framför sig.
-Pappa jag går före. Jag har en del att fixa med i lägenheten innan vi äter. Sen försvann hon lika snabbt som hon dykt upp.
-Vi satt och fikade på det där härliga cafét i Gordes idag. Eva ”snurrade fingret i sitt långa hår” precis på samma sätt som Channa gjorde. Provence har på något sätt fastnat på näthinnan. Jag har som sagt inte varit här på alla dessa år. Men, det var som om jag tog hem Channa nu. Jag har alltid sett Lüberonbergen som ett stort veckat tyg av sammet. Nu har jag lagt Channa under det täcket.
-Har du begravt Channa här?
-Nej, inte fysiskt. Men, jag ville ta med Eva hit och på något sätt var det här de sista fina, ljusa minnena finns från Channa. Hon älskade Provence och Lüberonbergen. Efter att vi kom hem blev det mest kaos. Hon fick en förlossningsdepression och tog sig aldrig ur den. ”Varför hon gick ut på isen är det ingen som vet”. ”Hon visste att den inte bar”. Jag har fått en viss distans nu och kan se vissa saker i ett ljus. Framförallt så finns ju Eva. Jag tänker att ”dom som älskar mest tar frosten alltid först”. Det var som att Channa ville ”leva fortare än det går”. Själv är jag som du vet ganska försiktig och långsam av mig. Vi var i mångt och mycket varandras motpoler. Hon var som ett träd som blommar enormt vackert under ett par dagar för att sedan bara vissna och försvinna. Du var en av dem som såg Channa när hon blommade. Jag tror du förstår vad jag menar.
-Jo, jag förstår. Hon var fantastisk.
-Att jag ”la henne under täcket” är förstås något som jag gjort i fantasin. Men, det är lite som jag kan tänka mig att de känner som hade anhöriga när Estonia sjönk. Man har liksom ingen plats att gå till. Visserligen fann man Channas kropp. Hon är begravd på Lidingö. Men, hon hörde aldrig hemma där. För min del ser jag det som att hon finns under täcket i Lüberon. På så sätt är vi här tillsammans nu.
-Nej, nu står jag här och pratar. Hur går det med musiken?
-Just nu ligger den nere. Jag hinner inte med för allt jobb. Jag jobbar som VD för ett bolag med huvudkontor i Zürich.
-Du var ju bra på det där. Kan du inte dra igång igen?
-Vem vill lyssna på gamla gubbar? Jag har bara de där ackorden G, D, C och sen kanske ett Em eller Am. Nu känns det som att man gör några slags beats och rytmer som jag inte känner igen mig i. Man är DJ och artist. När jag var ung så var DJ’s några som vände plattor. Nu fyller de arenor genom att vända plattor. Jag fattar ingenting. Det är nog bäst att jag håller mig undan, sa Steve.
-Men, kan du inte komma upp till St Martin så tar vi ett glas Pastis, lite vin och äter en bit mat på bar de la Fontaine? Ta med dig Eva så kan jag berätta för henne hur fantastisk hennes mor var. Samt vilken rebell hennes far var en gång. Kommer du ihåg att du skulle köpa den där ruinen och ligga där tillsammans med Channa och titta på stjärnhimlen? Undrar hur många flaskor vi förbrukade den kvällen? Du skulle ha åtta katter. Jag förstod ingenting. Men, du såg någon slags symbolik i att vara i den där ruinen tillsammans med Channa och åtta katter. Jisses vilka tider! Vi rökte Gauloises och spelade Leonard Cohen.
Roger såg tveksam ut.
-Jag hör av mig. Jag måste stämma av med Eva först. Du vet ju hur unga tjejer är. De har egna idéer.
Steve såg ryggen på Roger. Sen försvann han runt hörnet på Leclerc. Sen såg han aldrig Roger igen.
Steve tänkte på Channa. ”Dom som blommar ut för snabbt riskerar dö av törst”.
Törst?
Dags för en stänkare tänkte Steve.